Kålhuvudet 2013-06-18

Kålhuvudets naturreservat

På länsstyrelsens hemsida går att läsa att "Kålhuvudet är högt beläget, topplatån ligger på 510 meter över havet och här är snötillgången riklig på vintern. Mängder av äldre granar är också toppbrutna vilket vittnar om den upplega av snö som bildas på träden. Reservatet är ett av länets intressantaste naturskogsobjekt, kanske länets mest genuina grannaturskog. Här finns också många sluttande och vackra myrar insprängda i skogen".Ändamålet med reservatet är enligt länsstyrelsen att för framtiden bevara ett naturskogsartat skogsekosystem och låta det utvecklas fritt.

20130607

Jag har länge tittat på en skylt "Kålhuvudets naturreservat" efter väg 352, ovanför Björna, men aldrig givit mig tid att stanna upp. De fem kilometrarna uipp till reservatskylten var bitvis hålig och sönderkörd. Väl framme vid reservatgränsen visade det sig att det var  700 meter till "Rödmyrstugan". Ja det kändes som jag skulle fixa det, benen och knoppen började bli rejält trött. Det var bara det att det bar rätt uppåt. Skogen var fantastisk vacker, gammal. På vägen upp kändes vissa korta bitar som en  en riktig "slasadal" om ni vet vad det är. Frodigt med höga ormbunkar, tolta och midsommarblomster. Med tunga steg kom jag upp till en trevlig övernattningsstuga vid myren. En vidsträckt myt som blommade vit av tuvull.
På vägen ner tänkte jag att: Hit kommer jag nog inte mer, men idag är min tanke helt annan. En riktig trevlig tur med mer mat i magen och några mindre timmar i bilen. Det finns en 3,5 km lång slinga runt reservatet. Den får det bli nästa gång, idag blev det en kort rekognosering.

Enligt Wikipedia har reservatet  fått sitt namn av berget. Berget har fått sitt namn av utseendet. För att förstå varför behöver du besöka berget. I dag föstod jag ingenting.

20130618

 I går kväll for vi upp till reservatet. Det var en perfekt kväll för en skogstur. Lagom varmt och vind. Vi valde att gå den 3,5 km långa slingan genom reservatet.Det stämmer som länsstyrelsen beskriver naturen, en fin blandning av gammal granskog, silverglänsande trädskelett, stora mängder av skägglav och små och stora myrar . Myrarna lyste i det fortfarande lite för starka solljuset, trots sen timme, med sin mängd av ängsull. Det som fascinerar mig är de stora sluttande myrdragen som ger mig känsla av fjällmyr. Ingen annan stans har jag träffat på dessa vid kusten.

Myrstackar fanns det gott om och inte vilka stackar som helst. Flera 1,5 -2 meter höga. Hjortronen blommade för fullt inne i skogen, medan myrarnas hjortron hade tagit ihop. I loggboken vid Rödmyrstugan fanns att läsa att snön låg knädjup den 11/5. Klockan var närmare 22:00 vid den sista bilden av myren. Efter en kopp kaffe i den enkla, men välutrustade stugan återvände vi hemåt.