Naturreservat i Örnsköldsviks kommun: Lillsjöslåttern 2014-06-22

Lillsjöslåttern

Bevattnad myr

Efter några 100 meters promenad från parkeringen når du fram till silängen med lador och hässjevirke. Översilningen är en idé från 1800-talet som då var revolutionerande för alla som bodde på magra marker i inlandet. Det går märkligt nog att slå en myr varje år om den bevattnas, mot högst vart tredje om man inte bevattnar. Förr trodde man att vattnet gav mer näring, men nu anser forskarna att det översilande vattnet avhjälper syrebristen i torven.

Silängar var vanliga i Norrlands inland vid sekelskiftet, men idag är Lillsjöslåttern en av de allra sista i landet som brukas på gammalt vis. Det är främst flaskstarr som växer på myren och den gynnas av översilningen. Vattnet kommer från en mindre bäck, där det däms med stenar och mossa strax efter snösmältningen.

2025-06-10

Jag förväntade mig en torr myr med gräs men ännu är bevattningen igång. Gräset på myren var inte speciellt högt och det var mycket blött överallt. Alldeles för soligt för bildinsamling. Får försöka hitta rätt tid vid slåttern och återkomma.

2014-06-22

Lillsjöslåtten har lockat, men det är drygt att köra dit på små skogsbilvägar. Med en nyvunnen kompis kunskap om småvägarna ovan Gottne och Björna blev det äntligen ett besök. Värt varenda mil att komma dit.

Länsstyrelsen beskriver och berättar på sin hemsida och på informationstavlan vid reservatet om det gamla sättet att bruka myrmark, hur man med silning lyckades få myrstarren att växa för att kunna slås varje år, istället för vart tredje. Silning innebar att man spred vatten från grävt dike och med hjälp av enkla plankor, som trycks ner i diket med jämna mellanrum, fördelas vattnet ut över hela myren. Lillsjöslåttern brukas än, nu i kulturellt syfte, som en av Sveriges sista.

Flera mil genom de ändlösa skogarna och inget vilt, förrän vi kom fram till Lillsjöslotten. Precis efter parkeringen gick en älg över vägen.

I regnrusket hade vi en fantastisk tur med vädret. Solen letade sig fram bland molnen och värmde myren, som på några få ställen var så torr att den tillätt mig ligga raklång i gräset utan att bli direkt blöt.

Vi gick runt på myrängarna, kikade på hölador och turiststuga och bara njöt av synen och myrdoften.

Funderar över de tre träfigurerna, vem har gjort dem och vad är tanken?
Vad gäller floran fanns det många arter. De flesta kända som kärrspira, skogsnycklar, tranbärsblom mm. fanns en gul smörblomma liknande blomma med kraftiga blad som vi inte känner igen. Lite unikt var mängden av vit skogsnäva. Här var det mer sällsynt med den blålila, vi annars ser.

Huggormen passar inte riktigt in i miljön. väntade mig inte att se en huggorm på en slåttermyr, men här var han i alla fall.

En mycket trevlig bekantskap. Vill gärna återvända vid slåttern och hur vackert skall det inte vara här i september, även om starr gräset kapats under sommaren.