Naturreservat i Örnsköldsviks kommun: Lillsjöslåttern 2014-06-22

Lillsjöslåttern

2014-06-22

Lillsjöslåtten har lockat, men det är drygt att köra dit på små skogsbilvägar. Med en nyvunnen kompis kunskap om småvägarna ovan Gottne och Björna blev det äntligen ett besök. Värt varenda mil att komma dit.

Länsstyrelsen beskriver och berättar på sin hemsida och på informationstavlan vid reservatet om det gamla sättet att bruka myrmark, hur man med silning lyckades få myrstarren att växa för att kunna slås varje år, istället för vart tredje. Silning innebar att man spred vatten från grävt dike och med hjälp av enkla plankor, som trycks ner i diket med jämna mellanrum, fördelas vattnet ut över hela myren. Lillsjöslåttern brukas än, nu i kulturellt syfte, som en av Sveriges sista.

Flera mil genom de ändlösa skogarna och inget vilt, förrän vi kom fram till Lillsjöslotten. Precis efter parkeringen gick en älg över vägen.

I regnrusket hade vi en fantastisk tur med vädret. Solen letade sig fram bland molnen och värmde myren, som på några få ställen var så torr att den tillätt mig ligga raklång i gräset utan att bli direkt blöt.

Vi gick runt på myrängarna, kikade på hölador och turiststuga och bara njöt av synen och myrdoften. Några bilder blev det innan vi värmde Carinas nässelsoppa på gasolköket. Nässelsoppa kan inte passa bättre att äta än just på detta ställe.

Funderar över de tre träfigurerna, vem har gjort dem och vad är tanken?
Vad gäller floran fanns det många arter. De flesta kända som kärrspira, skogsnycklar, tranbärsblom mm. fanns en gul smörblomma liknande blomma med kraftiga blad som vi inte känner igen. Lite unikt var mängden av vit skogsnäva. Här var det mer sällsynt med den blålila, vi annars ser.

Huggormen passar inte riktigt in i miljön. väntade mig inte att se en huggorm på en slåttermyr, men här var han i alla fall.

En mycket trevlig bekantskap. Vill gärna återvända vid slåttern och hur vackert skall det inte vara här i september, även om starr gräset kapats under sommaren.