Stockholmsgata 2017-06-23

Fakta Stockholmsgata

Bildades: 1982
Storlek: 148 hektar, varav 119 hektar i Åsele kommun i Västerbotten län
Kommun: Örnsköldsvik och Åsele
Skyddsform: Naturreservat, Natura 2000
Läge: Reservatet når du genom att ta av från väg 348 vid Solberg, även skyltat från vägkorset norr om Lägsta. Vid avtagsvägen till Stockholmsgata finns en vägvisare. Vid vägslutet vid vändplanen är det skyltat till reservatet. Från Västerbottenssidan är det skyltat från Åselevägen väg 557 vid Häggsjömon in mot Lakasjö, cirka fem kilometer delar vägen sig, ta vägen mot Lakasjö, gå tre kilometer längs den uppmärkta vandringsleden. Väljer du den andra vägen, tag till vänster mot Hedlunda över Storberget, då kan du åka bil ända fram till reservatsgränsen. 
Länstyrelsen skriver på sin hemsida: "Stockholmsgata är en mäktig urbergkanjon på gränsen mellan Västernorrlands- och Västerbottens län. Den bildades av en isälv under istidens slut för då älven störtade i mäktiga vattenfall ned i en kanjon och gröpte ur berget i en svaghetszon. Vid flera tillfällen tömdes också uppdämda issjöar ut genom kanjonen. Spår av isälven märks på slipat berg och som löst material i ett delta söder om kanjonens mynning.
Sägnerna hävdar att namnet Stockholmsgata kommer från en jämförelse med de trånga gränderna i Gamla stan, och visst finns det likheter".


2017-10-15

Efter ett fint dygn med barnbarnen åkte jag till Uvtjärn. Stockholmsgata är fantastisk, men ännu en gång var det Uvtjärn som var själva målet. Älvorna har jäckat mig länge. Tankarna om att älvorna inte besöker tjärnen växer sig allt starkare. Ligger tjärnen för djupt, når inte solens strålar ner tillräckligt tidigt? Många frågor som jag inte har något svar på. Kvällen var stjärnklar med lätta moln.
Om morgonen var det frost på backen och på tältet och älvorna var lika frånvarande. Inga formationer på himlen, bara en klar blå som inte ger mycket liv till tjärnens svarta vatten.

Fortfarande lika svårt att fota, så mycket detaljer i berget och runt tjärnen.

2017-06-22 -23

Längtar efter att se älvorna dansar. Även i natt lurade de oss.

Svartvit flugsnappare

20140529

Så äntligen var jag på plats vid Uvtjärn. Kvällen var klar och solen hade försvunnit bakom grantopparna. Syftet var att stanna vid Uvtjärn, resten sv kanjonen får bli en annan gång.
Gjorde en kort tur ner till tjärnkanten, njöt av tystnaden och lugnet innan jag kopkade lite och la mig för att sova några timmar i bilen. Nä'r jag kröp ner i sovsäcken fanns hopp om en fin morgon.
Jag vaknade av telefonen vid halv tre och förstod genast att jag blivit  snuvad på mötet med älvorna.
Som vanligt mycket svårt att fotografera, men en ljuvlig morgon med fantastiska speglingar. Trött körde jag de tio milen hem, sov gott långt in på dagen. Bättre tur med dimslöjorna nästa gång. Trots att jag körde åtskilliga mil i den stora ödsliga skogen såg jag varken älg eller björn. En stor rovfågel på långt håll och så en ynka svan som inte ville bli fotad, det var allt.

Sen kväll.

Tidig morgon

Vill inte vara med på bild!

På hemvägen

20130714

Vi for in från Björnavägen, via Locksta. Flera gånger har jag varit till Uvtjärn, men av olika anledningar har turen tagit slut vid tjärnen. Nu gick vi hela Stockholmsgatorna,ca  4 km lång sträckning tor. Vi missade att det i bortre ändan var en rundstig, vi trodde vi skulle gå tillbaka samma väg. Av den anledningen blev flera objekt ofotograferade, de som vi tänkt stanna till vid på tillbakavägen. Det blir fler turer i kanjonen.

Enligt länstyrelse hemsida hävdar sägnerna: " att namnet Stockholmsgata kommer från en jämförelse med de trånga gränderna i Gamla stan, och visst finns det likheter".

"Stockholmsgata är en mäktig urbergkanjon på gränsen mellan Västernorrlands- och Västerbottens län. Den bildades av en isälv under istidens slut för då älven störtade i mäktiga vattenfall ned i en kanjon och gröpte ur berget i en svaghetszon. Vid flera tillfällen tömdes också uppdämda issjöar ut genom kanjonen. Spår av isälven märks på slipat berg och som löst material i ett delta söder om kanjonens mynning".

Det var enkelt att gå, stig och spångar är välgjorda. Finns ett ställe, första spångbron från Uvtjärn sett, har stort behov av renovering. Kändes ranglig. Jag hade fått för mig att det var längre väg att gå, men det var ju bra med en kortare väg, eftersom det ofta blev stopp för att insupa det enorma och försöka fånga det vackra på bild. Detta var dock inte lätt. Mycket svårt att fotografera,. dels pga landskapet, men också för att solen trängde sig genom block, myr  och skog. Ljuset blev ganska skarpt.

På länsstyrelsens sida finns att läsa att bildningen av denna urbergskanjon skedde vid den senaste nedisningens slutskede för cirka 9 000 år sedan när en isälv störtade i ett mäktigt vattenfall ner i dalgången och flera uppdämda issjöar tömdes på vatten. Ändamålet med reservatet är att i första hand bevara de geologiska bildningarna och omgivande vildmarkspräglad natur, samt att underlätta för allmänheten att besöka reservatet.

Fantastiskt fint att se ner i den gröna kanjonen. Nästa gång skall jag försöka ta mig ner i botten. Måste vara mäktigt att vara längst ner och se upp mot den lodräta väggen. Nu nöjde vi oss att se ner och även upp på den högsta klippan.

Det finns en  fyra meter djup jättegryta ligger strax öster om kanjonens norra ände. Den bildades när vattenströmmarna tvingade en sten att snurra runt och slipa sig ner i berget. Jättegrytans botten har en diameter på 5,3 meter och där finns dessutom bänkar att rasta vid. Det kändes verkligen sopm att sitta inne i en gryta. Sannolikt ett bra regnskydd om regnet kommer från rätt håll!

Grytan är omgärdad av gamla vackra träd med rötterna i dagen.

Vid reservatets bortre gräns fanns ännu en liten vacker tjärn. Här vänder vi och går tillbaka mot "utsikten", där kanjonen breder ut sig för oss i hela sin makt och uppenbarelse, vackert, räcker inte till.

Skogen är hänglavsrik med många arter skägg- och tagellavar. Skogen är full av  vackra grånade torrakor.

I den fuktiga kanjonbotten förekommer sällsynta arter som skuggblåslav, trådbrosklav och lappranunkel. Den enda blomster vi såg var skogskovall och vad jag tror Jungfru Marie nycklar, men jag är mycket osäker, det finns så många olika arter och som också ser så olika ut.

Vi såg inte en fågel eller annat levande väsen. Annars skall lavskrikan vara vanlig. Det skall också finnas tjäder, tretåig hackspett enligt länsstyrelsens hemsida.

Norr om Uvtjärnen finns flera blockgrottor av olika storlek. Det missade vi . jag som är lite grottokig, ser genast att det blir ett nytt besök till gatan.ja så var vi tillbaka där vi började, vid Uvtjärn. Hit drömmer jag om att komma en sen kväll/tidig morgon. En tjärn där älvorna och trollen sannolikt dansar och leker.

20130607

Vid en resa till Dalasjö fram och tillbaka över dagen, stannade jag till vid reservaten efter vägen.

Det finns tre stycken efter vägen mellan Åsele och Husum, även om det blev flera extra mil efter miltals långa skogsvägar.Det finns tre stycken efter vägen mellan Åsele och Husum, även om det blev flera extra mil efter miltals långa skogsvägar. Jag har tidigare varit vid Uvtjärn, starten på Stockholmsgatorna från söder. Min idé var att gå lite längre och utforska området. Jag hann bara vara 10 minuter vid tjärnen, då kom regnet. Jag var inte alls förberedd på regn, så jag återvände till bilen.

Konstaterade även denna gång att jag tycker det är svårfotograferat vid tjärnen. jag kan inte återge den vackra naturen och känslan med kameran.

En regnig dagi augusti for vi iväg för att

                                                                      Sommaren 2012 var vi ute mest för att guida oss runt på alla skogsvägar i området. Efter att ha tillbringat några timmar vid Trolltjärn letade vi oss vidare, för att hitta början på Stockholmsgata. Leden eller Kanyonen startade med en förtrollande vacker liten tjärn, Uvtjärn. Vi gick en bit efter leder, men timman var sen och magen kurrade. Besöket vid Uvtjärn gav så mycket mersmak. Blir många fler besök.